Under SITE/Specific Festival 2024 presenteras i vår foajé utdrag ur arkivet för Dirgy Dancing, en dansantologi av Lisen Ellard. Dirgy Dancing fick sin grund i tanken kring den kollektiva sorgen, i en slags sorgekropp, processen av att behandla sin sorg genom rörelse och dela den. Rörelsen ger känslorna en plats att få vara och processa sorgen, att få vara nära till den och därmed ge den en förkroppsligad närvaro.
Dirgy Dancing befinner sig i något av ett levande arkiv, inte bara i avseendet att den baserar sig på den efemära konstformen dans, utan i och med dess form och antologiformat. Den finns starkt arkiverad i bild, ljud, film och ord, men det flyktiga som så definierar dans som konstform kräver uppvisning, repetition och omtolkningar av publik samt skapare för att hållas vid liv inom arkiven. Dirgy Dancings arkivmaterial används fortfarande och har efter sin premiär och föreställningsperiod på Dansens Hus i Stockholm lyckats återskapas, eller kanske snarare omplaceras, till konsthallar i form av en utställning som omformas plats enligt. Till skillnad från att ha en början och ett slut som ett scenkonstverk har utställningen ett oändligt loop som besökaren kan stanna i och ta in, omringad av dansprojiceringarna.
Denna slags loop är som en perfekt metafor för det som dansarkiv kan tänkas representera, upprepning, mera tid, plats och tolkningar samt nya publiker. Likt som ett sorgearbete aldrig tar slut, lever verket vidare i våra kollektiva kroppar och därmed arkivet.
Denna utställning visar upp bilder av medverkande dansare i antologin. Intima bilderna, tagna av verkets filmfotograf Milja Rossi, ger oss en inblick i det material som Dirgy Dancings arkiv bland annat innehåller.
Lisen Ellard
Koreografen Lisen Ellard arbetar genom olika idéer om perceptionsutvidgande praktiker och har en förkärlek för det skeva och omtänksamma, ofta i relation till långsamhet och död. Tillsammans med scenkonstnären Mattias Lech har hon under flera år arbetat med tematik kring död och dess ritualer, som resulterat i föreställningarna Funeral och DÖDEN. Med dansantologin Dirgy Dancing, fortsätter Lisen Ellard undersökandet av förlust, och relationen mellan sorg, minne och rörelse. Föreställningen har tidigare visats på bland annat Dansens hus i Stockholm, och i form av utställning på Art Lab Gnesta och Fullersta Gård.
Vilma Sohlberg
Arbetar som frilansande scenkonstproducent med en stark tro på scenkonstens roll som demokratiskt medel och har ett specialintresse för att arbeta med arkiveringsfrågor kring danskonsten. Vilma har det senaste året fördjupat sig i arkiven genom fortsatta studier inom ABM-fältet på Uppsala universitet. Hon har tidigare studerat Teatervetenskap med inriktning i dramaturgi och scenkonstkritik på Stockholms universitet och arbetat bl a med koreograferna Hagar Malin Hellkvist Sellén, Björn Säfsten samt på MDT (Moderna dansteatern) i Stockholm.
Dirgy Dancing av Lisen Ellard
Konstnärlig rådgivning: Mattias Lech
Sorgedanser av och med: Efva Lilja, Abdoulaye Camara, Andrea Aja Svensson, Mohinur Nurmatova, Mike Gamble, Nathalie Ruiz, Sindri Runudde, Maia Means, Tarika Wahlberg, Conny Borg, Lisen Ellard, Elise Brewer, Johanna Chemnitz, Marie Kaae, Maria Naidu, Khamlane Halsackda och Julienne Doko.
Film/foto: Milja Rossi
Ljusdesign: Anton Andersson
Ljuddesign: Elize Arvefjord
Teknik/projektion: Peter Widell
Producent: Vilma Sohlberg och Sara Bergsmark
Administration: Smart
Illustration: Tove Dreiman
Med stöd av: Kulturrådet